Historien bakom LiKaStark

En flytt från en by till en stad. En flytt och hela
världen vändes upp och ner.

Min historia ser ut som så många andras. Den är anledningen till att jag startade LiKaStark.

Jag fick börja i ny klass. Det var ett aktivt val, just denna skola, just denna klass. Där fanns tjejerna jag kände till via idrotten. Då skulle allt bli bra. Flytten gick på sportlovet i sexan och måndagen efter lovet började mitt nya äventyr. Allt var toppen! …i två dagar… Sen började det. Det där mörka, hemska, som så många går igenom.

Tre av tjejerna i klassen bestämde sig för att göra mitt liv till ett rent helvete. De lyckades och borde få bragdguldet för sin enastående insats. Vi följdes sedan åt under tre långa år på högstadiet. Mitt uppe i denna mobbning insåg jag att jag var gay. Jag blev kär i tjejer! Men Guud! Varför jag!? Denna inre kaos tillsammans med alla andra tusen funderingar man har som tonåring.

I kombination med detta levde jag med två föräldrar och en bror under en enorm ekonomisk press. Jag hade en pappa som jobbade 14 timmars pass som taxichaufför och en mamma som var ”hemma-mamma”. Min mamma mådde själv inte så himla bra och tyvärr gick hennes desperation ut över mig i form av slag. Så under mina tonår skakade marken mest hela tiden under mina fötter. Att gå ifrån en skakig hemmamiljö till en ännu värre skolmiljö gjorde mig inte direkt stabil.

Grundstommen, som byggdes kring mig och min självkänsla, var extremt skakig. När skolan tar slut och mobbarna försvinner slutar inte mobbningen att påverka en. Det blir extremt mycket värre. För mig blev det i alla fall precis så för JAG tog över istället för de tre tjejerna. Jag var väldigt destruktiv i mina tankar. Självkänsla visste jag inte ens vad det var. Grunden för mitt jag, som ska formas under våra unga år, håller jag fortfarande på, som 35 åring, att försöka bygga. Det gör vi nog alla oavsett mobbning, slag eller andra dåliga upplevelser. Men resan blir så extremt mycket längre när man börjar på minus.

Känslor, svek, misstro, självmordstankar, rädslor, förlorat hopp… Listan kan bli lång men vi stannar där. Ångesten har följt mig, troget, vid min sida under alla år. Än idag har jag dagar där ångesten försöker äta upp mig. Ibland lyckas den men oftast vinner jag fajten. Och de dagar jag vinner fajten känner jag mig som Hulken!

En sen höstkväll 2015 satt jag med två vänner och pratade livet. Samtal kring ångest och syftet med den. All kunskap man lyckats ta till sig under årens lopp. Vad skulle man med allt till egentligen? Ett samtal, över en kopp kaffe, med två fina kvinnor. Tänk att denna fika skulle förändra så mycket. Det var denna dag som projektet, vilket senare blev en organisation, startade!

Jag har gjort ett aktivt val. Jag väljer att se tillbaka på allt som hänt, saker jag inte önskar min värsta fiende, och se detta som erfarenheter jag aldrig kan bli av med. Och då kan jag åtminstone göra något vettigt av dem! Och det var där LiKaStark-appen började ta form.

Så, ett stort tack till alla hemskheter som sprungit i min väg. Tack för att jag fått denna fantastiska möjlighet att göra förändring för andra som också haft svårigheter i livet eller kanske till och med har just i denna stund. Tack för att jag får göra skillnad. Att jag får möjlighet att göra ett avstamp. Att jag får möjlighet att visa att det finns andra vägar att ta. Man måste inte leva ett destruktivt liv bara för att man haft det riktigt jobbigt. Man kan välja att ta sina erfarenheter, paketera dessa, och sen leverera det på ett sätt som kan hjälpa någon annan. Tack!

 

 

 

Linda Karlsson, tvåbarnsmor, entreprenör och grundare av Organisationen LiKaStark.